SaraVolden

men den här julen visste jag att den skulle inte bli nå bra heller. för jag bara visste. redan början av de här året blev jobbigt...

så ett helt jävla år har jag försökt hitta mig själv och nu vet jag. jag är en idiot och har för mycket skadeglädje. och försöker bara hitta trygghet hela tiden för jag har känt hela mitt liv att jag inte har funnits i den har familjen så hela tiden har jag försökt och om åren har jag hittat lite där jag kanske kan vända mig till typ jag är inte helt säkert. för jag har levt i lögnen hela tiden ingen har sagt sanningen typ så´jag har nästan aldrig sagt sanningen sen dom sista 3 åren har jag blivit bättre och bättre och nu säger jag mest sanning en lögn typ ibland kan jag ljuga lite men bara småa lögnen som typ lägga till lite i mina meningar. men de tror jag som flesta gör. och självmordstankar har kommit lite då och då. men jag vet själv att de är bara svaga människor som gör de och själviska. men innerst inne vet jag att jag är stark och måste klara att våga leva. fast de kan rasa ända ner till boten men jag kommer nästan upp tills de kommer en ny kamp att klara. och jag har börjat mer och mer ta åt mig. för jag har gjort mycket fel inte bara i år som att dra in issabob och syrran i ett bråk som jag skulle skötta själv. för de va ju jag som va sur och inte dom men om man taggar upp nån så får man alltid med nån. så enkelt va de. och jag har alltid velat ha folk runt om mig hela tiden för att fylla ett tomt rum som aldrig blir de men försöker fylla de med nåt. men jag vet inte va tomma rummet ska fyllas med heller. och jag har alltid varit i skuggan för jag aldrig har vågat tagit uppmärksamhet för jag är rädd för de och när jag får de går jag undan..

jag är rädd och känslig. men utan för hemmet ska jag va den starka och våga allt. så jag är två personen som inte kan bli en person för då blire kaos och då menar jag kaos. de är som att blanda goda och onda liksom. då blire ju krig. så blire för mig dag ut dag in men så hemma är jag den personen som inte vill finnas men den andra ska va utanför huset. så jag blandar ALDRIG hemmet med de ute. för då kan de hända saker som jag inte vill veta. dom utbrotten är inte ett fin synd. så allt ute finns inte hemma de hemma finns inte ute. och helt plöstligt ska jag lägga in skolan i allt och de är både hemma och ute så allt bara rasar och mitt huvud SKRIKER! så skolan har varit lite till och från. men jag tycker jag mår bra och är glad men de är kaos hemma och när jag är ute så är de helt borta jag menar jag bryr mig inte ens hur min familj mår då är de bara jag och alla dom jag är med inget annat men fort jag kommer hem. kommer de en press att jag är äldst och ska kunna de liksom. HALLÅ! tror ni jag pallar de eller typ sån blir jag då när jag kommer hem. för jag tyckte att de va inte mitt problem att hjälpa till liksom jag är i mitt rum. och inge mer liksom. men de är bara inte så man måste ta hänsyn som många säger -.-'

men de har jag ju aldrig tänkt på jag har levt den lyx som jag alltid har gjort. men de är ju de att man blir äldre och måste ta ansvar själv -.-' men de klara jag nu iaf. och allt de här året har varit till att lära sig nåt och hitta den man är och att släppa de jobbiga och gå vidare. så jag ska GLÖMMA ALLA BARNDOMSMINNEN OCH dom från nu! efter jag har fyllt 18 börjar mitt liv om och då menar jag de. för jag har fortfarande mycket att lära men de kommer. så hela min julafton har varit ett enda stort FJASKO! men familjen nu måste ni hålla med mig. kolla va hände idag bråk alla gnällde liksom bra jul. men vi hjälpte till och försökte få till julkänslan men de gick inte så alla gav upp verkade som på slutet. så jag blev glad av julklapparna. men inte va julen säger jag bara. alla dagar nätter och timmar de här julen året midsommar föddelsedag. ett stort jävla tom rum och ett helvete. de här året raderar jag ut minnet för gott. tack o hej...