...
man vet inte hur man mår jämt.
man kan inte förklara.
men man vet att de fattas nåt iaf.
men mitt liv är konstigt. jag gör nästa bara saker som man inte ska göra.
vad är felet?
jag dricker kan inte leva utan en helg nu utan att dricka.
jag röker för jag mår lite bättre av de.
jag snattar mycket. vad beror de på?
vad tog jag vägen? jag skulle aldrig göra sånt jag som nästan aldrig mådde dåligt.
jag som va en glad person hela tiden.
jag vill här ifrån men ändå inte. för jag vet om jag flyr från mina problem de löser ingenting.
jag va skit stolt och allt.
men ja jag håller på att rasa mer och mer nu. för min ork bara flög.
att kämpa, göra alla glada, få alla omkring sig må bra och plus sig själv.
jag behöver hjälp. men vill inte säga de för jag har alltid varit en stark person som måste klara allt.
men som mamma säger man kan inte räka till hela tiden. men även jag får säga de till henne.
neeh jag bara saknar nån som få mig att lysa igen få min kraft tillbaka.
men de finns ingen. min tonårings tid är jobbig struligt och mycket att kämpa för.
men när jag rasar. rasar jag. och de finns bara en sak som får upp mig nu.
och de är dom tre orden som betyder nåt igen. för nu när jag hör de känns de bara menninglösa ord.
men min tro, min lycka, min kraft och de jag strava imot är borta.
nu vill jag bara ta ett steg i taget. men de går inte nu.
för jag är förgammal att börja om igen...
jag hatar att berätta de här. men jag önskar att mina föräldrar inte träffades för då skulle jag inte sitta här idag.
Kommentarer
Trackback
